Bortsprungna kattungar och ungkatter

Nu under vinterhalvåret hittas många frusna yngre katter ute. Det finns också gott om efterlysningsannonser där oroliga kattägare söker efter sin kattunge eller ungkatt som inte har kommit hem som förväntat.

Så här års har många av vårens, sommarens och höstens kattungar hunnit bli ”tonåringar” och deras ägare bedömer nu att de är stora nog att kunna börja gå ut. Kanske tycker man också att katten är för livlig inomhus.

”Den klarar sig ute – den har ju päls!”, verkar vara en vanlig uppfattning. ”Katter har gått ute i alla tider – det är naturligt för dem”.

En katt som inte är van vid kyla klarar emellertid utevistelsen sämre än vana utekatter. Katter som lever ute året om – och som får i sig tillräckligt med mat - får en längre och tätare päls inför vintern, mängden underhudsfett ökar och det bildas så kallat brunt fett. Det bidrar till att katten kan vara ute utan att frysa, så länge den är frisk och har skydd mot väder och vind och matas ordentligt.

Kattungar och (unga) katter som mestadels har levt inne är å sin sida inte alls rustade för vinterklimatet. För dessa katter kan utevistelsen leda till förfrysningsskador och kommer katten vilse kan det sluta riktigt illa, speciellt om katten inte har tillgång till mat och ett skyddat kryp-in.

Och dessvärre är det vanligt att unga katter kommer vilse om de släpps ut, eller att de får svårt att ta sig tillbaka hem av andra anledningar. De blir instängda av misstag i förråd, garage mm där de har kilat in för att utforska. De klättrar för högt och har svårt att ta sig ner igen. De hittar en spännande människa att traska efter när denne är ute på promenad. De hittar en bil eller ett släp där de kan åka med utan att bli upptäckta. De är – kort sagt – alldeles för nyfikna för sitt eget bästa. Det är också vanligt att unga katter blir bortjagade från reviret av äldre och mer revirstarka katter.

Är ”tonårskatten” inte kastrerad så kan könsmognaden i sig bidra både till att katten upplevs som ”jobbig” där hemma, men också få katten att ge sig iväg för att söka sig en partner ifall den släpps ut. I det läget ska man naturligtvis låta kastrera sin katt och inte släppa ut den. Unga könsmogna katter som släpps ut har sällan särskilt bra koll på var de kom ifrån, eller på hur de ska hitta tillbaka hem igen. De har så att säga tankarna på annat…

Nej, att börja släppa ut (unga) katter vintertid är alls ingen bra idé. Vänta tills det har blivit varmt ute igen och tills ”tonårskatten” har blivit äldre. En vanlig rekommendation är att katten ska vara i alla fall ett år gammal innan den får börja gå ut på egen hand och katten ska då vara kastrerad, vaccinerad, id-märkt och ägarregistrerad först. Katten bör även ha en veterinärvårdsförsäkring.

Släpp inte ut katten om bostadsområdet inte är tryggt för katter. Att andra katter går ute i området innebär inte att det är ett tryggt och bra ställe för katter att vistas på. Rör dig i området och bilda dig en egen uppfattning. Betänk då att katter inte har något som helst trafikvett. Första månaden bör du vara ute tillsammans med din katt, till exempel gå på gemensamma koppelpromenader. På så sätt får katten lära känna omgivningen under tryggare former och du får en bättre uppfattning om hur din katt beter sig där ute.
Om din katt behöver mer stimulans nu på vintern bör du istället leka mer med den, skaffa en leksugen kattkompis eller aktivera din katt på andra sätt.

Det är på inget sätt naturligt för en (ung) innekatt – att i nästa stund befinna sig ute i vinterkylan, i en värld som den helt saknar erfarenheter av och som den inte alls är rustad för.