Katten och lagen

I Sverige har vi lag på vilken miniminivå djurskyddet ska ha. Den grundläggande regleringen finns i djurskyddslagen (1988:534) som är en ramlag och fylls ut med mer detaljerade bestämmelser genom djurskyddsförordningen (1988:539). Djurskyddslagen gäller den som håller husdjur och andra djur i fångenskap. Eftersom lagen anknyter till hållandet och inte enbart ägandet av djur, blir tillämpningsförhållandet omfattande. Den som tillfälligt tar hand om någon annans djur eller ett vilt djur räknas som djurhållare enligt lagen. Likställd med ägare räknas alltså även den som matar katter som uppfattas ägarlösa. Den som börjar mata herrelösa katter tar därför också på sig ansvaret för att uppfylla djurskyddslagstiftningens krav.
 
Djurskyddslagen
Djurskyddslagens ändamål är i första hand preventivt där lagens bestämmelser främst syftar till att försöka motverka situationer där djur kan riskera att utsättas för lidande. Överträdelse av regler om djurens skötsel eller vård straffas med böter eller fängelse i upp till två år.
 
Djurplågeri är ett brottsbalksbrott som förutsätter uppsåt eller grov oaktsamhet för en fällande dom och som aktualiseras först när skadan, det vill säga djurets lidande, redan har inträffat. När det gäller djurskyddslagen krävs endast oaktsamhet av normalgraden och det behöver inte ha skett något resulterat lidande för att ett brott ska ha begåtts. Det väsentliga är istället den faktiska överträdelsen av en eller flera av djurskyddslagens bestämmelser.
 
Djurskyddsbestämmelser för katt
I djurskyddslagen stadgas sålunda hur en katt (djur) ska skötas för att det ska vara förenligt med gällande djurskyddsbestämmelser. Sedan den 1 maj 2008 gäller flera nya regler för att hålla katt, bland annat följande:
 
• Djurägaren, eller någon annan, ska se till sina djur minst två gånger per dag.
    Unga, sjuka eller skadade djur ska ses till oftare.
• Katter ska få sitt behov av social kontakt tillgodosett.
• Katter får inte hållas bundna vare sig utomhus eller inomhus. Det är dock tillåtet
    att ta katter på promenad i koppel.
• Katter som hålls i rastgårdar, boxar eller andra förvaringsutrymmen
    ska ha tillgång till miljöberikning (t.ex. upphöjda liggplatser, möjlighet
    att klösa och tillgång till gömställen).
• Katter får inte förvaras i bur utom vid särskilda tillfällen (på utställningar,
    tävlingar och prov, träning inför tävling och i samband med transport).
 
Vidare följer av lagen att katten ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdomar. Den ska hållas och skötas i en god miljö och på ett sätt som är bra för djurets hälsa och ger den möjlighet att bete sig naturligt. Om katten blir sjuk eller skadad ska den snarast få nödvändig vård. Att dröja med att ta katten till veterinären när den är i behov av vård kan alltså vara straffbart.
 
Lagen om tillsyn över hundar och katter
Lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter trädde i kraft den 1 januari 2008 och ersatte då lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter, lagen (2000:537) om märkning av registrering av hundar samt 6 § jaktlagen (1987:259). I vissa stycken kolliderar bestämmelserna i tillsynslagen med liknande bestämmelser i djurskyddslagen. När det händer bör tillsynsmyndigheterna använda sig av djurskyddslagen om det är djuret som far illa och av tillsynslagen om det är djurets omgivning som far illa. Man kan uttrycka det som att tillsynslagen är till för att skydda människorna (från djuren) och djurskyddslagen ska skydda djuren (från människan).
 
I tillsynslagens portalparagraf slås fast att hundar och katter ska hållas under sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter. De problem som brukar påtalas när det gäller lösspringande katter är t.ex. skador på planteringar, föroreningar i rabatter och sandlådor, repor på parkerade bilar, sönderklösta dynor och katthår på uteplatser och intrång i byggnader genom öppna fönster eller dörrar.
 
Miljöbalken
I Miljöbalkens förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd stadgas att husdjur och andra djur som hålls i fångenskap ska förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och att det är djurägarens ansvar att så inte sker. Det betraktas dock inte som en olägenhet för människors hälsa (så kallad sanitär olägenhet) att en katt uträttar sina behov i rabatter, befinner sig på grannens tomt eller hoppar upp på bilar. Kattägare kan inte heller tvingas att hålla sin katt inne för att katten går in i andras hus genom tillfälligt öppna fönster eller dörrar. Sedan 2002 finns en dom i miljödomstolen (mål nr M 398-00) som säger att kattägare inte kan ställas till svars för att deras katt uträttar sina behov i grannars trädgårdar och rabatter. Miljööverdomstolen tog inte upp frågan till prövning vilket medför att ett prejudikat har uppstått. Den som känner sig drabbad av att katter befinner sig på den egna tomten får istället själv hålla katterna borta genom att vidta olika åtgärder, såsom att hägna in tomten, hålla dörrar och fönster stängda, strö ut avskräckande medel etc.
 
Miljöenheten är den tillsynsmyndighet som kontrollerar att miljöbalken efterföljs medan Länsstyrelsen kontrollerar att djurskyddslagen efterlevs.
 
En kattägare som inte längre vill eller kan ta hand om sin katt är skyldig att se till att katten får ett nytt hem eller själv bekosta avlivning. En katt som kan antas vara övergiven eller förvildad får enligt lag om tillsyn över hundar och katter avlivas av jakträttshavaren eller någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten. Det är därför mycket viktigt att märka sin katt och gärna låta den bära halsband med ägarens namn, adress och telefonnummer.
 
"§ 16-tillstånd"
I vissa fall behövs ett tillstånd från länsstyrelsen – ett s.k. paragraf 16 tillstånd - för att bedriva verksamhet med katt. Benämningen syftar till 16 § i djurskyddslagen. Kattpensionat och katthem är några exempel på verksamheter som kräver tillstånd. Även uppfödare och andra personer som har många katter omfattas av tillståndskravet. Tillstånd krävs för den som:
 
• håller 10 eller fler katter äldre än 12 månader
• föder upp 3 eller fler kullar per år
• upplåter 3 eller fler katter per år
• säljer katter från 3 eller fler kullar per år från egen eller annans uppfödning
• förvarar eller utfodrar 4 eller fler katter (t.ex. kattpensionat och katthem)
• använder katter i yrkesmässig verksamhet

Ansvaret för att ha nödvändiga tillstånd ligger alltid på verksamhetsutövaren. Denne, vare sig det är en privatperson eller en näringsidkare/förening är skyldig att förvissa sig om att djurhållningen uppfyller gällande regelverk. Den som inte har sökt tillstånd bryter mot djurskyddslagen och riskerar att bli åtalad.
 
Hittegodslagen
En katt som är borttappad räknas som hittegods och faller därför under lag (1938:121) om hittegods. Det innebär att den som omhändertar en borttappad katt är skyldig att anmäla detta till polisen. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd bör en katt som har tagits emot av polismyndigheten förvaras hos ett djurstall (katthem) eller hos en enskild person som är lämplig för uppdraget.

När får en katt skjutas?
 
I tättbebyggt område
Det är inte tillåtet att avliva katter som springer lösa utomhus. I tätbebyggt område krävs polistillstånd. Detta framgår av bl.a. en dom från Kammarrätten i Göteborg (mål nr 220-05). Enligt domstolen krävs tillstånd enligt 7 § tillsynslagen för varje enskilt fall av dödande av övergiven eller förvildad katt. Domstolen fann att det strider mot lagstiftarens avsikt att meddela generella tillstånd för att döda katter inom tätbebyggda områden och vidare, att det inte heller kan ha varit lagstiftarens syfte att enskilda skyddsjägare ska beviljas generella tillstånd. Detta gäller för såväl kommuner som föreningar och liknande.
 
På egen mark
Det är en vanlig missuppfattning att en markägare får skjuta en katt som saknar halsband om katten uppehåller sig på dennes mark. Missförståndet kan nog förklaras av att det i lagen om rätt till jakt, som upphävdes 1987, stod att ”katt, som anträffas utanför gård eller trädgård där den hör hemma, må av jakträttsinnehavaren saklöst dödas”. I dag gäller att en markägare bara under vissa förutsättningar får avliva en lösspringande katt. Lagen säger att en katt som på goda grunder kan antas vara övergiven eller förvildad får dödas av jakträttshavaren (eller en företrädare för denne). Jakträttshavaren eller dennes företrädare måste alltså försäkra sig om att katten är övergiven eller förvildad innan den dödas. 21 § lag (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.

Vanliga missförstånd

"Tremånadersregeln"
Det påstås ofta att man endast får hålla katter på katthem i tre månader. Detta är en feltolkning av Jordbruksverkets regler för sk. §16-tillstånd. Man får förvara katter max tre månader i burar som uppfyller Jordbruksverkets krav på minimimått men för katthem som uppfyller kraven för permanent katthållning gäller inte dessa begränsningar.

"Det står i lagen att förvildade katter inte får hållas inomhus utan ska avlivas
Detta är ett felaktigt påstående. Vad som åsyftas är "Allmänna råd till 1 kap. 23 §" i "Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt"  som säger att "Katter som levt utomhus och är förvildade bör inte tvingas leva inomhus."  Det är alltså ingen lag utan endast ett allmänt råd.