Nya djurskyddslagen

Remissvar från Svenska Kattskyddsförbundet (SVEKATT) 2012-06-06
Sammanfattning


Inledningsvis kan framhållas att SVEKATT ser mycket positivt på flertalet av de lagändringar som föreslås av utredaren.

De frågor som SVEKATT anser mest angelägna att vidareutveckla behandlas i 11 kap. 6 och 9 §§ och har anknytning till omhändertagande och avlivning av herrelösa djur. Lagtexten skulle vinna på att även inkludera alternativa metoder som kan prövas före det att frågan om avlivning kommer på tal. SVEKATTs syn på frågan behandlas mer utförligt nedan.

Sekretess inom hälso-, sjukvård- och socialtjänst
Den föreslagna ändringen som innebär att personal inom hälso-, sjukvård- och socialtjänst kan anmäla att djur far illa utan att bryta mot sekretesslagen är utmärkt.

Begränsa fortplantningsförmågan
SVEKATT stöder förslaget att katter som tillåts röra sig fritt utomhus ska kastreras alternativt ges p-piller. Det förtjänar dock att framhållas att långtidsbruk av p-piller ökar risken för juvertumörer. Därför är kastrering att föredra, om katten inte ska användas i avel.

Id-märkning och registrering 7 kap. 5-6 §§
För att komma tillrätta med problemet att katter lämnas vind för våg är det nödvändigt att lagstifta om obligatorisk id-märkning. Obligatorisk märkning medför en minskning av antalet katter som lämnas åt sitt öde eftersom ägaren kan spåras. Utredarens förslag om ändring i djurskyddslagen i detta avseende är bra. 

Precis som det i många år funnits registrering för hundar är en självklar utveckling att även katter ska registreras. Utan en ”samlingsplats” där id-märkningar registreras blir förslaget gällande 7 kap. 5 § verkningslös. Förslaget i 7 kap. 6 § om inrättande av ett centralt kattregister är därför utmärkt. Lagstadgad id-märkning och registrering är naturligtvis också en förutsättning för att det föreslagna lagrummet 3 kap 10 § om förbud mot att överge djur ska fungera i praktiken.

Omhändertagande 11 kap. 6 § samt avlivning 11 kap. 9 §
I 11 kap. 6 § behandlas omhändertagande av herrelösa djur. I paragrafen bör specificeras vilka förutsättningar som bör gälla för att djuret ska få avlivas. 

I lagrummet 11 kap. 9 § behövs klargöranden av vad som gäller vid avlivningar enligt djurskyddslagen. Utredaren hävdar att ”Katter som är sjuka, skadade eller så förvildade att de inte mår bra av att vara i människor närhet, bör avlivas.” Djur som är så sjuka eller skadade att de trots veterinärvård inte kan få ett drägligt liv ska naturligtvis avlivas. Däremot är oklart vem som har att avgöra om katten inte mår bra av att vistas i människors närhet och när beslut om avlivning ska fattas. Det kan vara svårt även för erfarna personer att bedöma om ett stressat djur verkligen är förvildat. På katthemmen finns en gedigen erfarenhet av skygga och förvildade katter. Därför bör katthemmens bedömning av kattens status vara vägledande i ett sådant beslut.

Förvildade katter och resocialisering
Det har vidare blivit en sanning att förvildade katter inte går att resocialisera och att de far illa av att vistas med människor. Det saknas vetenskapliga bevis för att förvildade katter lider så svårt att avlivning är ett bättre alternativ än resocialisering och omplacering. Ett flertal etablerade katthem har länge arbetat med förvildade, skygga och vanvårdade katter och uppnått utmärkta resultat. Enligt SVEKATTs uppfattning är det fullt möjligt att resocialisera förvildade och skygga katter med gott resultat, en uppfattning som har stöd i vetenskapliga studier. 

Förvisso säger utredaren också att ”en mängd ansträngningar bör göras för att så få djur som möjligt ska avlivas” och att ”en kombination av olika åtgärder är nödvändiga för att lösa problemet med herrelösa djur.” Ändå föreligger från utredarens sida fortfarande motstånd mot att acceptera de två etablerade metoder (socialisering och habituering över längre tid samt Trap-Neuter-Return) som, om de genomförs på ett ansvarfullt sätt, skulle kunna medge att tusentals djur får leva vidare och ha ett gott liv. 

TNR och socialisering/habituering
Enligt utredaren ska lagstiftning baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet men hon väljer samtidigt bort ett flertal källor som starkt talar för att TNR kan bedrivas med gott resultat. Utredaren menar vidare att mer forskning krävs men ingen forskning kan genomföras om TNR förbjuds. Vi hänvisar till de forskningsresultat som finns avseende TNR och till Göteborgs katthjälps genomgång av den litteratur som utredningen hänvisar till. TNR är fullt förenligt med ett gott djurskydd om verksamheten bedrivs på ett ansvarsfullt sätt och i en organisationsform som garanterar kolonins framtid. Katter som ingår i TNR-projekt är inte att betrakta som herrelösa.

Att inte tillåta TNR eller socialisering och habituering innebär i praktiken att tiotusentals hemlösa/förvildade katter avlivas i onödan. Detta är inte etiskt försvarbart och inte heller förenligt med portalparagrafens mening att ”djur har ett egenvärde oavsett om den nytta människan har av dem”. Massavlivning skulle inte heller stärka kattens status som husdjur utan ge motsatt effekt, vilket i sig skulle medföra att den nya djurskyddslagstiftningen förfelar sitt syfte. 

Förhoppningsvis kommer skärpningen av lagen och kravet på id-märkning/registrering att på sikt minska antalet herrelösa katter med lägre kostnader som resultat. Det kan därför anses rimligt att under en övergångsperiod lägga större resurser på att ta hand om och återanpassa de djur som nu är herrelösa. Att avliva dem medför inga samhällsekonomiska vinster. 

Avskjutning
När det gäller en av utredarens fem åtgärder; ”inte skjutas på håll” behövs ett klargörande. En vanligt förekommande lösning på problematiken avseende förvildade katter förefaller ju tyvärr vara avskjutning. Ur humanitär synvinkel är avskjutning också förkastligt och risken för skadeskjutning är avsevärd. Därför bör metoden att skjuta användas endast i yttersta nödfall. Det är ytterst viktigt att den som är satt att avliva har kunskap om hur detta kan ske på ett så humant sätt som bara är möjligt. 

Ekonomiska aspekter för djurhemsorganisationerna
Sveriges djurhem lider ständig brist på platser för omhändertagande av djur. Likaså bedrivs verksamheten med små resurser och små ekonomiska ramar. Verksamheten är helt beroende av ideella insatser. Djurhemmen kommer genom det nu presenterade lagförslaget att spela en mer aktiv roll för att förslaget ska kunna omsättas i praktiken. Det är därför önskvärt att man i sammanhanget även gör en översyn av de ekonomiska ramar som landets djurhemsorganisationer har för att bedriva sin verksamhet.

Ann-Charlotte Hell
Ordförande
Svenska Kattskyddsförbundet


Christina Lindblad
Djurskyddsjurist
Svenska Kattskyddsförbundet


Svenska Kattskyddsförbundet (SVEKATT) är ett rikstäckande förbund som erkänner alla katters lika värde och rätt till ett gott liv. Förbundet tar avstånd från avlivning av friska katter. 

Medlemmar: Akutgruppen Stockholm, Föreningen 9 Liv Östergötland, Föreningen Djurhjälpen Vaxholm, Gefle Katthem, Gotlands katthem, Gästrike Katthem, Göteborgs Katthjälp, Kattstallet Stockholm, Ronnebys Hittekatter & Co, Stockholms Katthem, Stockholms Kattkastreringsgrupp, Södertälje Katthem, Örebro Katthem


Utredningen finns att ladda ner här:
http://www.regeringen.se/sb/d/14129/a/181371.