SVEKATT reagerar starkt mot godkänt avelsprogram för bondkatt

Flera personer har begärt ut handlingarna kring Jordbruksverkets beslut att godkänna Lantrasföreningen Bondkattens avelsprogram och fått till svar att de är sekretessbelagda med följande hänvisning.

Av 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) framgår att sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som bl.a. består i tillståndsgivning:

  1.  för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, och
  2. för uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än som avses i 1 för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet.

SVEKATT menar på att det inte finns någon grund till att sekretessbelägga beslutet med stöd av det lagrum Jordbruksverket hänvisar till. Det känns onekligen som en märklig tolkning av Jordbruksverket och man funderar på om det är något de vill dölja.

LANTRASFÖRENINGEN BONDKATTEN

Nyheten att Jordbruksverket har godkänt Föreningen Bondkattens avelsplan har nått oss. Vi har även möts av förvåning och frustration över detta från många av våra medlemsföreningar som dagligen arbetar med att ta hand om hemlösa katter och vanvårdade katter.

SVEKATT välkomnar alla initiativ och förslag som höjer kattens status och välfärd. Våra medlemsföreningar har tyvärr dåliga erfarenheter från just lantbruk med otaliga exempel på direkt vanvård av katter med okontrollerad förökning och sjukdomar som inte blir behandlade. Det är ofta problem med bristande katthållning på just lantgårdar som framförallt beror på att man inte kastrerar sina ladugårdskatter vilket skapar ett stort lidande för katterna.

Vissa delar av Lantrasföreningen Bondkattens syn på katthållning på lantgårdar kan ses som ett steg framåt. Det är dock många andra delar som vi vänder oss emot. Det är dessutom tveksamt om planen går att genomföra rent praktiskt.

Lantrasföreningen Bondkatten och Jordbruksverket menar att det är skillnad på ”bondkatter” och ”huskatter”. Man menar att Bondkatter finns på bondgårdar och lever ett annat liv än våra huskatter. Man bedömer att det finns ca 25000 intakta (okastrerade) bondkatter vilket bedöms utgöra 2% av landets totala kattpopulation. Man anser att tendensen är minskande och att rasen är hotad. SVEKATT menar att även de som kallas bondkatter borde sortera under benämningen huskatter. En population som lång ifrån är hotad. Istället har vi ett stort antal hemlösa katter där så gott som alla är just huskatter.

Vi har en del frågor som kräver svar.

Man skriver bl a att:

  • Vaccinering bör endast tillgripas om det rör sig om sjukdom som inte svarar på resistensavel. Vi tolkar detta som att bondkatter inte ska vaccineras mot kattpest och kattsnuva vilket vi och den samlade veterinärkåren anser att alla katter bör
  • Aggressiva och skygga katter ska inte användas i avel. Det håller vi med om men undrar vad som ska ske med dom
  • Katter som inte är tänkta för avel kastreras eller avlivas. Vi menar att avlivning endast ska ske om katten är så sjuk att den inte går att bota
  • Om en hona föder fler ungar än behovet eller vad honan bedöms kunna föda upp kan kullreducering övervägas. Här är respekten för liv åter åsidosatt. Varför avla fram kattungar för att avliva dem?

I dagsläget finns det uppskattningsvis 150 000 hemlösa och oönskade katter i Sverige. De flesta är huskatter, dvs samma ”ras” som den Lantrasföreningen Bondkatten vill föda upp. Antalet katter överstiger vida antalet tillgängliga hem. Vart har föreningen tänkt sig att de framavlade kattungarna ska bo?

SVEKATT står för alla katters rätt till ett gott liv och tar bestämt avstånd från Lantrasföreningen Bondkattens råd att överflödiga kattindivider ska avlivas.

Det finns även några skrivelser i Föreningen Bondkattens avelsplan utifrån Djurskyddslagens krav om vad alla kattägare har att leva upp till:

  • Katter som inte får vistas i boningshus ges fri tillgång till en skyddad viloplats där de utan svårighet kan hålla värmen även vintertid
  • Se till sina katter minst två gånger om dagen och ge dom omvårdnad vid behov
  • Utfodra sina katter dagligen och se till att de har tillgång till dricksvatten
  • Märka och registrera sina katter om de visar tendens att vandra (bör dock ske för alla katter)
  • Inte avsiktligt para honkatter yngre än 10 månader och inte låta en hona få mer än en kull per år
  • Tidigt vänja kattungar vid hantering
  • Gärna vänta någon tid utöver lagstadgade 12 veckor innan ungar skiljs från mamman
  • Undvika onödigt lidande för katten.

Även dessa mer positiva inslag i föreningens planer väcker dock en del frågor. Man vill t ex förhindra oplanerad dräktighet genom att ge honan p-piller. De flesta som känner till katter vet att p-piller ger biverkningar med ökad risk för livmoderinflammation, juvertumörer, tillväxt av juvervävnad och diabetes. P-piller är dessutom en osäker metod när det gäller att förhindra dräktighet. Det gäller särskilt fritt utegående katter. Skulle honkatten ha blivit dräktig kan p-piller ge fosterskador.

Då en hona kan bli dräktig ganska snabbt efter en förlossning när hon fortfarande diar sina ungar bör man i så fall enligt Lantrasföreningen Bondkatten ge henne p-piller omgående för att förhindra fler dräktigheter. Det är dock en kontraindikation enligt FASS att ge P-piller till en digivande honkatt. (P-piller skall inte användas till sexuellt omogna djur, vid dräktighet eller till djur som ger di, eller till djur med tumörer, diabetes mellitus, akromegali, sjukdomstillstånd i vagina, uterus, lever, bukspottkörtel eller mjölkkörtel. Behandling av juvenila djur avrådes, då ingrepp i den naturliga hormonbalansen hos växande djur kan vara olämplig. Medlet ska endast ges till helt friska djur). Honans mjölkproduktion kan avta/minska vilket leder till undervikt med behov av att stödmata kullen. Dessutom kan kattungarna påverkas indirekt av själva substansen.

Om man avser att en hona inte ska få mer än en kull varje år betyder det i alla fall en ökning med ofta 3-6 katter per år. Var gör man av dessa katter? Varför ska honan inte kastreras?

Vi undrar vidare hur allt detta ska fungera praktiskt. På många bondgårdar har katten låg status. Kommer det finnas någon ansvarig för att se till katterna och t ex ge dom p-piller när det är dags om det är den metoden man använder för att begränsa antalet dräktigheter? Hur gör man om honkatten inte kommer hem exakt den tidpunkten när P-pillret ska ges?

Sammanfattningsvis menar SVEKATT att en verksamhet av detta slag riskerar att motverka det arbete som påbörjats för att höja kattens status och förbättra deras villkor. Vi menar att en verksamhet av detta slag helt enkelt inte behövs.

SVEKATTs uppfattning är att alla katter ska id-märkas, inte bara de som tenderar att vandra och den inställningen delas av det lagförslag om obligatorisk id-märkning och registrering av katt som ligger i Riksdagen för beslut nu.

Detta väcker också etiska frågor såsom hur långt har människan rätt att styra över andra varelsers liv för att det ska passa människan? Men det är en annan diskussion.