Svik inte katterna den här gången!

Vi har kämpat för detta i så många år nu och nu är lagen om obligatorisk ID-märkning och registrering av katt nära. Den 24 februari blir en ödesdag för katterna då riksdagen fattar beslut. Ska katten äntligen få samma sociala status som hunden redan har sedan länge? Status som en älskad familjemedlem man tar ansvar för. 

Risken är att stor att vi snubblar på mållinjen på grund av tre partier, Moderaterna, Centern och KD som alla motionerat om avslag på det nya lagförslaget. Motiven till varför man vill avslå förslaget skiftar något mellan partierna. Det som lyser igenom i argumenten är en okunskap om syftet med hela djurskyddslagstiftningen.  Den ska vara till för att skydda djuren, inte människorna.

Kristdemokraterna
KD menar att lagförslaget skulle medföra alltför stora kostnader och administration för den enskilde djurägaren och att nyttan med förslaget inte motsvarar kostnaden och att det därmed är oproportionerligt. KD anser även att lagen blir verkningslös eftersom oansvariga kattägare ändå kommer att strunta i att märka sina katter. Dessutom vänder man sig mot att Jordbruksverket åläggs ansvaret för ett sådant register och menar att Sverak (Sveriges Raskattklubbar) redan har ett fungerande register och det blir betydligt billigare att lägga ansvaret för registret på dem.

Det är lite oroande att KD inte verkar ha koll på att Jordbruksverket redan i dag har ansvaret för att hålla ett hundregister, så varför skulle katt vara annorlunda?  Det står i lagförslaget att Jordbruksverket ska ha ansvaret, men att de kan leja ut uppdraget till förslagsvis Svenska Kennelklubben SKK eller Sverak som redan i dag har fungerande register.  Hållande av registret är ett myndighetsansvar och SVEKATT:s ståndpunkt är att det inte ska stjälpas över på ideella organisationer så som KD argumenterar. Ett sådant register skulle även vara självfinansierande då kattägaren får betala en registreringsavgift och kommer därmed inte att belasta skattebetalarna.
Att avslå lagen med motiveringen att oansvariga kattägare ändå kommer att strunta i att märka sina katter, är direkt dumt. I så fall behöver vi inte ha några lagar överhuvudtaget då det alltid finns folk som struntar i att följa dem.

Centern
C uttrycker att lagförslaget skulle medföra alltför stora kostnader och administrativa bördor för den enskilde kattägaren. Partiet oroar sig även för kattägarens integritet då registrering av alla kattägare skulle kunna medföra intrång i den personliga integriteten.

Man pekar också på att skälet till lagen om ID-märkning av hund kom till eftersom det fanns så många aggressiva hundar där man behövde kunna spåra ägaren snabbt. I och med att   och den problematiken inte finns inte bland katter, så är det onödigt med en lag om ID-märkning av katt.

Man kan konstatera att syftet med hela djurskyddslagstiftningen är att minska djurlidandet verka ha gått C helt förbi.

SVEKATT ställer sig frågande till Centerns hela resonemang. Det finns redan en lag om ID-märkning av hund. Skulle kattägare vara mer känsliga för intrång i den personliga integriteten än hundägare? Med de sekretessregler kring registret som föreslås kan det knappast vara någon större fara.
Kostnad för att registrera sin katt i SKK:s register är 135 kronor per katt. Det är en engångsavgift och det enda jag som kattägare behöver göra är att lägga lappen jag fått från veterinären på brevlådan. Det kan knappast ses som så ekonomiskt kännbart eller administrativt tungt att det finns skäl att säga nej till lagförslaget.

Moderaterna
Moderaterna å sin sida resonerar i liknande termer som C och KD.   De argumenterar att ett kattregister skulle kunna missbrukas vid skilsmässor och att det förkommer fall där minderåriga registrerats som ägare i hundregistret vilket inneburit att de sedan startar sitt vuxenliv med skulder och betalningsanmärkningar då föräldrarna ej betalat registreringsavgiften.  Missbruk av registret för hämndaktioner vid skilsmässor är förkastliga, men måste väl ändå anses vara av marginell betydelse i sammanhanget. Problematiken med barn som registreras som djurägare och därmed skuldsätts förekommer, men skulle vara lätt avhjälpt med en bestämmelse om att minderåriga ej kan stå som ägare för djur. SVEKATT kan inte se att dessa problemställningar på något sätt skulle vara så omfattande och ställt mot nyttan av vad lagen skulle ge är det inte motiverat att avslå lagförslaget.

Moderaterna hänvisar vidare till att Jordbruksverket i sitt remissvar visserligen tror att lagen kan ha en positiv effekt men är tveksamma till att den skulle kunna lösa problematiken med hemlösa katter.
Här måste vi ge Jordbruksverket rätt. En lag om ID-märkning kommer inte ensamt att lösa situationen för de hemlösa katterna, men i samverkan med andra åtgärder är den ett nödvändigt redskap och därför finns det inga argument för att säga nej till en lag.  Exempel på sådan annan åtgärd är bestämmelsen i den nya djurskyddsföreskriften om att det inte är tillåtet att låta utegående katter föröka sig fritt.

Moderaterna glömmer dock att i sammanhanget nämna alla de tunga remissinstanser som uttrycker sig positivt till en lag om ID-märkning och registrering och som anser att en sådan reglering kan komma att få stor betydelse för problematiken med hemlösa katter. Till dessa hör Sveriges Kattklubbars Riksförbund (SVERAK), Svenska Kattskyddsförbundet (SVEKATT), Djurskyddet Sverige, övriga djurskyddsorganisationer och länsstyrelser som har fått förslaget på remiss, Polismyndigheten, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Karlstad, Folkhälsomyndigheten, Naturvårdsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Sveriges lantbruksuniversitet och Sveriges Veterinärförbund.

Moderaternas slutsats är att man bör avvakta effekterna av redan införd lagstiftning. Man menar att utfallet av den nya djurskyddslagen, förordningen och föreskrifterna ännu inte är utredd.

Samtliga djurskyddsorganisationer i Sverige har sedan decennier varit överens om att obligatorisk ID-märkning och registrering av katt är en nödvändig åtgärd för att på sikt kunna komma till rätta med övergivna och herrelösa katter och det djurlidande som följer med detta.

Ska Sverige kunna leva upp till att ha världens bästa djurskyddslagstiftning måste något hända. Katterna kan inte vänta på ännu en utredning.

För Svenska Kattskyddsförbundet

Ewa Edström
ordförande.